Östkustfilmen

 
 
Här har ni en liten film på var vi varit på östkusten när vi reste i Australien. 

Hur känns det att vara hemma?

 
 
Nu är det tre veckor sen jag tog farväl av Australien. Känns som evigheter sen. Att vara hemma känns väll bra, men inget annat än promillevägen till Ardala och Teglaskolan är förändrat i Skara. På Ica är det samma stamkunder, det är samma rutiner här hemma som innan jag åkte, samma tjat, samma ståhej. Fortfarande samma folk man hälsar på och alla ställer frågan: Hur känns det att vara hemma? Nej, jag ska vara ärlig. Jag trivs bra hemma, känns tryggt här och man vet var man har allt. Man slipper bo i ryggsäcken och man slipper oroa sig om pengar, boende, transport osv. Man är HEMMA. Dock pratade jag och Lisa om, om vi skulle få ett andra års visum i handen idag, hade vi nog tagit våra ryggsäckar och åkt igen i morgon. För Australien är ett så himla härligt land. Vi har ju bara sett en bråkdel av allt som finns att se. Tillexempel en hel kust till. Tillbaka ska jag, någon gång i livet. Och sedan ännu längre bort till Nya Zeeland. Men nu det närmaste måste jag tjäna ihop allt jag har spenderat, pust. Vi får se vart det bär hän efter det. 

Liknande inlägg

Hejdå





Helt galet. Att vi nu efter 8 månader har dragit åt var sitt håll. Jag tog mitt pick och pack och drog hem. Pepsi åkte till Bali. Lisa till Tokyo och Frida tillbaka till Melbourne. Sju veckor har vi stått ut med varandra varje dag, men jag är riktigt glad över det, den skeva familjen. Alla är så olika, vi matchar ju inte direkt, precis som omgivningen också såg oss. Vi har lärt oss mycket från pepsis uppslagsverk till huvud, försökt göra handling av Lisas ord och analyserat livet med Frida. Dessa sju veckor ligger högst upp på bästa vekor i mitt liv. Och de 8 månader i Australien ligger ju givetvis högst upp på listan av bästa månader i mitt liv. Jag är så tacksam att jag fått dela detta med er, vi ses snart igen, när alla åter är tillbaka i Svearike! Puss på er!